Nu satsas det stort på att bygga bort underhållsskulden i transportinfrastrukturen. I höstbudgeten har regeringen lagt fram en infrastrukturproposition där anslaget till vägar och järnvägar de kommande tolv åren höjs med 27 procent. Mest läggs på befintliga vägar som får ett anslag som ökar med 53 procent. Samtidigt släpper regeringen in privat kapital för att finansiera Malmbanan och en stor väg- och järnvägstunnel kring Stockholm. Att ta in privat kapital för att finansiera den eftersatta infrastrukturen har länge varit ett krav från näringslivet.
Infrastrukturpropositionen, som omfattar 12-årsperioden fram till 2037 innehåller högre anslag än Trafikverkets inriktningsunderlag vilket föregick budgetförslaget. Regeringens ambition är att beta av underhållsskulden och den nya ramen för infrastrukturen beräknas till 1 171 miljarder kronor. Finansieringen hämtas delvis från upplåning och vilka byggprojekt som regeringen vill satsa på slås fast först när den nya nationella planen beslutas av riksdagen under våren 2026.
Men frågan är om den historiskt stora satsningen räcker till för att stoppa förfallet i den svenska transportinfrastrukturen. Enligt Transportföretagen beräknas 24 procent av det 84 000 kilometer långa statliga vägnätet vara i dåligt skick. Elva procent beräknas vara i mycket dåligt tillstånd. Och underhållsskulden i järnvägsnätet beräknas till cirka 100 miljarder kronor. Detta samtidigt som nya vägar och järnvägar ska byggas.
En avgörande fråga är om Trafikverket har kapacitet och förmåga att omsätta de resurser som nu har tillkommit till de omfattande förbättringsarbeten som den svenska transportinfrastrukturen kräver. Många järnvägssträckor är i dag så hårt belastade att det är praktiskt omöjligt att åtgärda hela järnvägsnätet under kommande planperiod. Transporterna måste fungera och det är inte möjligt att göra underhåll och upprätthålla driften samtidigt.
Trafikverkets sätt att planera och upphandla infrastrukturprojekt har notoriskt omgärdats av fördyringar och dragits med stora förseningar. Regeringen har givit Trafikverket ett tilläggsuppdrag som går ut på att effektivisera verkets arbete. Gång på gång har stora infrastrukturprojekt fått avbrytas då den upphandlade entreprenören inte kunnat genomföra sitt uppdrag enligt avtalade kontrakt, med alvarliga fördyringar till följd.
En offentlig upphandling går ju ut på att välja det bästa budet bland anbudsgivarna. Men det har blivit allt svårare för Trafikverket att få tillräckligt många anbud i sina upphandlingar. Många leverantörer menar att lönsamheten i Trafikverkets projekt är för dålig och väljer därför bort Trafikverkets upphandlingar. Kanske är det dags för Trafikverket att prioritera entreprenörer med förmåga och erfarenhet framför ekonomiska överväganden.
I Trafikverkets inriktningsunderlag står det bland annat att bygg- och anläggningssektorn har svag produktivitetsutveckling och att kostnadsindex för infrastruktur har ökat snabbare än inflationen sedan lång tid. Trafikverket har därför inlett ett arbete för effektivare upphandlingar, skapa samverkan med entreprenörsmarknaden och att göra noggrannare bedömning av kostnadseffektivitet i sina upphandlingar. Det senare handlar bland annat om att inte detaljstyra upphandlingsunderlaget, något som ofta har lett till tvister.
Man kan konstatera att nu finns resurserna. Behoven är stora. Framtiden kommer att utvisa om Trafikverket förmår att omsätta regeringens ambitioner när det gäller transportinfrastrukturen till verklighet.