Tågföretagen har från tid till annan rapporterat om Arlandarådet som i dialog och samverkan skulle ta fram en färdplan för Arlanda. Tågföretagen väntar fortfarande på att rådets rapport publiceras, alternativt att konkreta politiska förslag läggs fram på basis av Arlandarådets arbete som avslutades i början av 2019. Därigenom tror Tågföretagen att den låsning som råder i ett flertal stora infrastrukturfrågor skulle kunna lösas upp. Rådets rapport har alltså ännu inte publicerats och konkret politik låter vänta på sig.
I veckan debatterades därför flygets framtid med anledning av Maria Stockhaus (M) interpellationsfråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth. Några särskilt konkreta besked blev det inte men ministern framhöll att regeringen just nu bereder frågan. Arlandarådets arbete läggs till grund för den process som pågår kring hur Sverige ska stärka och utveckla flyget, inte minst kopplat till klimatomställningen.
Även nya stambanor och byggandet av ny järnväg debatterades i anslutning till meningsutbytet om flygets framtid. Det är både lämpligt och rimligt att tåg och flyg debatteras i ett och samma sammanhang. Beteendeförändringarna leder både till minskat flygresande och till ökat tågresande. Flygbranschen har tagit upp en retorik som lovar klimatsmarta satsningar. Trafikslagen både konkurrerar och kompletterar varandra.
Interpellationsdebatten mellan infrastrukturministern och trafikutskottets ordförande, Jens Holm (V), var intressant. Här handlade det om att värderingen av restid skiljer sig kraftigt mellan kollektivresande och privatbilister, jämför Dagens Industris och Expressens ledarsidor. En förlorad timme kostar 42 kronor för bussresenären, 78 kronor för den som reser med tåg och, enligt uppskattningarna med hjälp av Trafikverkets modell, 116 kronor för den som reser med bil. Därmed är det lättare att motivera mer vägar och bygga ut kapaciteten så att bilisterna förlorar mindre tid. Relativt vägtrafiken minskar motiveringen för att bygga järnvägar. na men manifesterade – med all önskvärd tydlighet – att det är politikerna som slutligt bestämmer.
Källa: Tågföretagen
