Kan en digital vajer ersätta fysiska styrlinor på färjor? Absolut! I Finland har man redan utvecklat ett koncept och en svensk studie, finansierad av Trafikverket, visar att ett liknande system anpassat till svenska förhållanden kan ge flera fördelar.
I Finland är det vanligt med motordrivna linfärjor där vajrarna endast används för att hålla fartyget på rutten, inte för framdriften. Därför är det inte konstigt att det är just där man utvecklat och redan använder ett koncept där den fysiska styrvajen har ersatts av en virtuell vajer. Konceptet som går ut på att ge föraren stöd har flera fördelar, berättar Ted Sjöblom, forsknings- och utvecklingsingenjör på RISE.
– Det är framför allt mycket säkrare. En vanlig styrvajer spänns både framför och bakom fartyget, vilket ökar risken för kollisioner med den. Dessutom kan den röra upp bottensediment, är oanvändbar under isförhållanden och begränsas till rutter med raka vägar och kajlägen.
I Sverige används dragvajer – med två undantag: färjorna på Isöleden i Jämtland och färjan mellan Koön och Marstrand som använder styrvajer utan draghjälp. Ändå kan ett koncept som bygger vidare på det finska vara något för Sverige.
– Med en virtuell styrlina kan färjan opereras av personal med lägre behörighet. En stor drivkraft bakom studien är just svårigheten att rekrytera kvalificerad färjepersonal, en trend som förväntas förvärras framöver. Genom en bredare rekryteringsbas skapas möjligheter att utöka serviceutbudet, exempelvis genom fler dagliga avgångar, säger Ted Sjöblom.
Tanken med en svensk variant är att den främst ska användas på frigående färjor – rutten för en virtuell vajer behöver ju inte vara rak. I en förstudie finansierad av Trafikverket har RISE därför undersökt möjligheterna för ett koncept som bygger på avancerad automationsteknik inspirerad av självgående färjor. Systemet kombinerar funktioner som automatisk dockning, avgång och beslutsstöd för att hantera olika trafiksituationer. Genom att integrera styrsystem och situationsbaserat beslutsstöd får operatören en tydligare och mer bekväm överblick.
– Det är operatören som styr fartyget, men vid ett komplext läge där man behöver tänka till för att fatta ett beslut, kan man låta systemet ta över och hålla fartygets position.
I projektet genomfördes en lyckad demonstration på Riddarfjärden med färjan Estelle i samarbete med Zeabuz. Testerna visade att det digitala systemet kan bibehålla enkelheten och pålitligheten hos traditionella linfärjor, men med en mer flexibel och energieffektiv drift.
– Genom att konsekvent upprepa optimerade navigationsmönster kan energieffektiviteten förbättras. Dessutom kan nya rutter etableras med minimal miljöpåverkan, utan att kajlägen behöver byggas om, säger Ted Sjöblom.
Trots de positiva resultaten kvarstår flera utmaningar innan virtuella vajrar kan implementeras i större skala. Projektet drar slutsatsen att även om virtuella vajersystem har potential, är omfattande tester och utvärdering i svensk kontext nödvändiga. Faktorer som operatörsutbildning, systemunderhåll, regelverk, infrastrukturintegration och allmänhetens uppfattning måste övervägas om implementeringen ska bli framgångsrik, skriver forskarna i sin slutrapport.
Rapporten Virtual wires as a safety-enhancing concept har författats av Ted Sjöblom, Rick Olsson, Carl Petersson, Roshni Pramanik, Martin Sanfridson, Fredrik Olsson, Joakim Lundman, Mattias Wallin, Thomas Elwinger, Fredrik Almlöv, Fredrik Skeppstedt, Susanne Stegberg och Håkan Burden.
Källa: Lighthouse